”Vi fortsätter leva
kvar i evigheten”

Som präst är Gunilla Lindén inte rädd för vad som väntar efter döden.
– Men livet är ingen generalrepetition, det är här och nu vi lever, säger hon.

 

G

unilla Lindén är präst i Högalids församling i Stockholm. I sitt arbete pratar hon mer om döden än de flesta. Och hon har funderat mycket över vad hon tror händer när livet tar slut.
– En dag kommer jag att vara död och borta. Då lever inte den här kroppen och det här medvetandet längre. Men jag tror att något av mig blir en del av en annan värld och fortsätter att leva kvar i evigheten.

foto : stemat : gunilla lindén, prŠst. intervju om dšden, till artikelserie foto : stemat : gunilla lindén, prŠst. intervju om dšden, till artikelserie

Hon berättar om en bild i Gamla Testamentet som liknar livet vid en väv:
– När vi dör skärs vi ner från varpen som en liten del av väven, och fortsätter att leva på ett annat sätt. Det är osannolikt att det liv vi har nu, med relationer, kärlek, kamp och vårt medvetande, finns kvar på samma sätt. Däremot tror jag att det finns en annan väv, där något av mig lever kvar, och att min relation med Gud fortsätter.

foto : stemat : gunilla lindén, prŠst. intervju om dšden, till artikelserie foto : stemat : gunilla lindén, prŠst. intervju om dšden, till artikelserie
Prästen Gunilla Lindén poängterar att även kristna kan ha olika många tankar och sätt att tro. ”Många tror på den individuella uppståndelsen, men det gör inte jag.”

Gunilla Lindén poängterar att det i Bibeln finns många skiftande bilder av livet efter döden. Även kristna kan tolka dem olika.
– Personligen tror jag på att Jesus dog och uppstod, att Gud ville visa sig för oss på jorden i en dödlig kropp. Men det betyder inte att vi människor ska uppstå på samma sätt. Jag tror att frågan om uppståndelsen är större än frågan om huruvida individen ska fortsätta leva efter döden.
Är du rädd för döden?
– Nej, säger Gunilla Lindén lugnt och bestämt. Men jag kan vara rädd för ett utdraget lidande, sjukdom som förändrar min personlighet eller att mina anhöriga ska få svårt att ta hand om mig.
Blir du ledsen när du tänker på att du inte får träffa dina nära mer när du gått bort?
– Nej, jag gör ju det nu. För mig med ett jobb där döden är närvarande blir livet oerhört tydligt: Det är här och nu. Livet är inget genrep. Att himmelriket skulle vara stället där allt ska fullföljas och bli komplett är lite skrämmande, för det relativiserar det här livet. Vår uppgift är att leva det här livet gott och respektfullt, och inte att längta och vänta.

foto : stemat : gunilla lindén, prŠst. intervju om dšden, till artikelserie foto : stemat : gunilla lindén, prŠst. intervju om dšden, till artikelserie

Gunilla Lindén tror inte heller att vi får möta de anhöriga som gått bort före oss.
Men tanken på att träffa anhöriga är ju en tröst för många?
– Jo. Och det inte min uppgift att korrigera andras tro, för det finns så olika bilder att luta sig mot.
Himmelriket då, tror du på det?
– Det är ett svårt begrepp. I Bibeln finns utsagor som säger dels att himmelriket är något som ska komma, eller att det är en parallell existens. Dels att det finns här och nu, inom oss. Så tror jag.
Några gånger har hon sett människor dö. Då har något speciellt slagit henne.
– När jag fick barn hade barnet som en hinna för ögonen. Ögonen är inte klara när barnet föds. I det långsamma döendet får människor precis samma hinna. Det är väldigt fascinerande, jag tänker att den hinnan är som en skärva av evigheten. Hur det såg ut före livet vet vi inte, och hur det ser ut sedan vet vi inte.

Enligt Aftonbladet/Inizios undersökning om döden är fler troende rädda för döden än icke-troende, något som först kan verka överraskande.
Som kristen finns tanken på synd och att leva ”fel”. Kan det därför kännas svårare att vara nära döden för en kristen person?
– Absolut. En del tror på den individuella uppståndelsen och en sorts Guds dom. Det är en stor smärta och ångest för många kristna. De tänker att ”Jag tillhör inte dem som kommer till himlen”. Jag tror inte på någon yttersta dom i den meningen, utan i stället att vi tillsammans har fått ett ansvar att hantera jorden och varandra på ett respektfullt sätt.

Undersökningen visar också att en tredjedel av svenskarna tror på Gud eller något annat högre väsen. Hälften tror inte alls, medan resten är tveksamma.
– En annan studie har visat att även de som säger sig tveka eller inte vara troende ber någon gång ibland. Hoppet är det sista som överger människan.

Cecilia Gustavsson