Anna: Man borde få välja när man vill dö
GÖTEBORG. Sju av tio svenskar är för aktiv dödshjälp. En av dem är Anna Rundcrantz, vars pappa dog en plågsam död till följd av sjukdom.
– Han ville avsluta sitt liv på ett värdigt sätt men tvingades genomlida extrem dödsångest och smärta, säger hon.
nnas pappa Hans var läkare och under 80-talet ordförande i Sveriges Läkarförbund. När vi besöker Anna hemma på hennes hästgård i Göteborg berättar hon att han var emot aktiv dödshjälp – tills han drabbades av spridd prostatacancer.
– Pappas sista tid i livet blev mycket plågsam. Mot slutet frågade han mig flera gånger varför han inte bara kunde få somna in.
Anna tycker att det är märkligt att ett modernt sekulariserat land som Sverige verkar stödja sig på kristna värderingar när det gäller synen på liv och död.
– Det är konstigt att vi förlorar rätten att bestämma över våra liv när vi blir svårt sjuka. Det är som om livet i sig anses vara heligare än att låta obotligt sjuka med svåra smärtor och ångest få bestämma hur de vill ha det. Varför ska människor behöva plågas till döds? Det borde vara en mänsklig rättighet att själv få välja.
Anna Rundcrantz
Bor: I Göteborg
Gör: Marknadschef
Familj: Man och tre barn
Anna, som sällan tänkte på döden innan hennes pappa drabbades av sjukdom menar att det är en sak att ha åsikter om den etiska aspekten kring aktiv dödshjälp så länge man själv inte har en terminal sjukdom – eller har varit nära en anhörig med svår smärta i livets slutskede.
– Jag är säker på att nästan alla som är emot aktiv dödshjälp skulle ändra sig om de själva drabbades av den smärta som det långsamma döendet kan innebära. Min pappa ändrade inställning när cancern tog över hans kropp.
Mot slutet trodde han att han befann sig i helvetet, på grund av smärtor och ångest. Det var ren tortyr. Vi anhöriga och vårdpersonalen kunde inte göra tillräckligt för att hjälpa honom. Vi kunde bara vänta …
Enligt Inzios stora undersökning om döden är bara 12 procent av svenskarna emot aktiv dödshjälp, omkring 20 procent är osäkra, och resten – sju av tio – håller med Anna Rundcrantz om att obotligt sjuka själva borde få bestämma. Tidigare undersökningar pekar åt samma håll – men frågan fortsätter att vara laddad. Och outredd.
– Det förvånar mig att det finns en så stark politisk ovilja att prata om det här. Handlar det om döden igen kanske? Att det är ett sånt svårt och känsligt ämne att vi inte klarar av att prata om det.
Debatten om aktiv dödshjälp blossade nyligen upp i media igen – Anna Rundcrantz var en av dem som engagerade sig genom att skriva en debattartikel i SvD.
Hon berättar att responsen blev enorm. Många med erfarenheter som liknade hennes hörde av sig.
– Jag vet att frågan är svår och komplicerad, men när man sett lidandet på nära håll är det lätt att ta ställning. Jag vet att många får bra hjälp i livets slutskede men den palliativa vården ser olika ut i olika landsting och det finns en grupp som faktiskt aldrig blir tillräckligt ångest- och smärtfria. Jag tycker att det är inhumant att inte låta dem få välja.
Aktiv dödshjälp
Aktiv dödshjälp utomlands:
I Europa tillåter Nederländerna, Luxemburg, Belgien och Schweiz aktiv dödshjälp. I USA är det tillåtet i staterna Kalifornien, Washington, Oregon, Montana och Vermont. Även Kanada har nyligen infört en lag som tillåter aktiv dödshjälp.
Olika länder har olika typer av lagstiftningar. I Europa är synen på vem som har rätt till aktiv dödshjälp mer liberal än i USA och Kanada.
Aktiv dödshjälp i Sverige:
I Sverige är aktiv dödshjälp förbjuden men flera stora undersökningar visar att en bred majoritet av svenskarna är för en lagändring. En stor del av förespråkarna önskar att man utreder möjligheten att införa den så kallade Oregon-modellen, som tillåter aktiv dödshjälp i följande fall:
• Patienten är över 18 år.
• Patienten är psykiskt frisk och befinner sig i slutskedet av en sjukdom som väntas leda till döden inom ett halvårs tid.
• Patienten har minst två gånger med minst 15 dagars mellanrum uttryckt en önskan om att få hjälp att begå självmord.
• Patienten har uttryckt sin önskan skriftligen.
• När patienten har blivit utredd av två läkare, som är eniga om att patienten uppfyller ovanstående krav, skrivs sömntabletter ut, som patienten själv tar när och om hen vill.
Vanliga argument mot aktiv dödshjälp:
Enligt Inizios undersökning är 12 procent av svenskarna emot aktiv dödshjälp. Ett vanligt argument mot aktiv dödshjälp är att samhällets grundläggande principer om människors lika värde och livets okränkbarhet skulle ruckas om vi tillät dödshjälp, och att det i förlängningen skulle kunna leda till att fler grupper riskerar att beviljas dödshjälp. Ytterligare en konsekvens skulle kunna vara att det skulle kunna uppstå en förväntan på att vissa individer avslutar sitt liv.
I Schweiz där människans rätt att avsluta sitt liv anses vara viktigare än varför hen vill göra det, har antalet personer som inte lider av en dödlig sjukdom ökat på kliniker för dödshjälp, från 22 procent 1990 till 34 procent 2004. I Nederländerna ökade antalet fram till 2001, men har sedan sjunkigt till samma nivå som år 1990.
På Riksdagens hemsida svarar folkhälsominister Gabriel Wikström (s) på frågan om varför aktiv dödshjälp inte utreds i Sverige:
”Vi har stora patientgrupper, inte minst patienter som lider av svåra funktionshinder, som har uttryckt en mycket stark oro för att en riktning mot att öppna upp för dödshjälp inom hälso- och sjukvården skulle kunna leda till att patienter som inte alls egentligen har en önskan att nyttja dödshjälp känner sig tvingade att göra det därför att man inte vill ligga vare sig samhället eller sina nära anhöriga till last.”
Källa: Forskning och Framsteg, Wikipedia